Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva från första hand ett vittnesbörd om den trängsel
och den brist på alla de oundgängligaste förnödenheter,
hvaraf de första generationerna utaf studenter voro
besvärade, uti en supplik, som de studerande år 1683 ingåfvo till
generalguvernören Rutger von Ascheberg. Det heter deruti
bland annat: ”Vi måste, fem till sex uti en kammare, med
våra studiers största förlust tillsammans gästa, eller också
med så obeqväma logementer förses, att vi hvarken
kakelugnar, spisar eller bord bekomma, såframt vi icke med våra
ringa medel låta sådant upprätta; oaktadt vi husen lika dyrt
måste hyra. Sjelfva communitetshuset befinnes obeqvämligt.
Borgerskapet gör fuller förslag på ett parti kamrar; men då
man efterser, befinnas de alldeles oduglige, utan fenster
och ugnar; och då egarne om reparation anmodas, låtsa
somliga, att de först nästkommande sommar sådant skola
efterkomma, liksom man öfver vintren utan logementer kunde
subsistera. Somliga säga sig ingen omkostnad göra vilja,
eller det besvär uppå sig taga, att inlogera någon student.
— Inga sängkläder kan man här för goda ord och
öfver-flödig betalning bekomma; utan måste vi med stor armod
en stor del utan sängkläder oss förhjelpa. — Sedan äro
gatorna i Lund så orena, att vi, som nedre i staden hafva
våra qvarter och så publika som privata exercitier ger^a
uppvacktade, icke kunna vår åstundan verkställa. Veden är
dyr, och andra nödtorftigheter dubbelt dyrare än
annorstädes”. På grund af dessa förhållanden anhöllo studenterna,
att universitetet måtte blifva förflyttadt till Ghristianstad.
Deras klagomål, hvilkas trovärdighet och befogenhet vi ej kunna
betvifla, berättiga oss visserligen icke att draga den slutsats,
att borgerskapet verkligen skulle hyst någon obenägenhet
att gå de nya gästernas billiga anspråk till mötes; de bevisa
blott, att borgarena ledo den största brist på nödiga
kapitaler, och att staden, redan genom sin belägenhet utestängd
från allt verksamt deltagande i de flesta vinstgifvande
näringsgrenar, ännu låg i djupt förfall. Småningom inträdde
dock naturligtvis en jemnkning i förhållandena, som alltmera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
