Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffades han med 1000 Drachmers böter och tragediens
vidare uppförande förbjöds. — Ej mindre betänkligheter
medföra modernt sociala och religiösa ämnen; ty på dessa
begge områden rasar striden lika häftigt som pä den
politiska doktrinens fält; skalden tvingas af sjelfva sitt ämne att
taga parti och hans verk undgår svårligen att blifva ett
tendensverk. Och går han då oförskräckt dessa frågor rakt
på lifvet, så har han svårt att af dikten göra ett harmoniskt
helt, svårt att skapa ett fullt afrundadt poetiskt konstverk;
ty antingen ’måste han afstå från försöket att åstadkomma
en försoning, eller ock måste han förutsätta ett resultat af
striden och detta blir oundvikligen ett godtyckligt. —
Vänder sig skalden åt annat håll, lemnar han dagens frågor och
inskränker sig till att afbilda verkligheten, sådan den
föreligger, skildra folklynne och seder, visa oss huru nutidens
menniskor lefva och röra sig, känna och tänka: så är väl
detta onekligen en både tacksam och tidsenlig uppgift; men
ett hinder för framställnings skönhet är och blir dock alltid
den ofvan påpekade oskönhet, som vidlåder våra
kulturformer. Dessa måste ju alltid i dikten afspeglas. Dock kan
skalden bringa oss att glömma detta genom natursanningen,
den djupa känslan, den skarpa psychologiska blicken, den
lefvande phantasien; och detta låter sig lättare göra, då han
rörer sig inom kretsar, der det hufvudsakligast gäller att
skildra det inre lifvet, uppspana och fasthålla den doft af
poesi, som dock aldrig helt och hållet förlåter verkligheten.
Drager han åter mera det yttre lifvet inom gränsen af sin
skildring, vill han tpckna menniskornas uppträdande och
förhållande inom trängre eller vidsträcktare offentliga
områden, vill han gifva en bild af nutiden, som uttrycker dess
arbete och äflan, rigtningen för dess sträfvan: så träda
kulturformernas oskönhet bjertare fram. Men dertill kommer
äfven, att den mest iögonfallande och förherrskande tids—
rigtningen är den åt det materiella. Det är sagdt och många
gånger omsagdt, att nutiden, med åsidosättande af de ideala
intressena, ifrigast arbetar på det, som kan bidraga till menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
