Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fintryckta sidor, en uppränning af dikten i dess helhet, och denna
stundom ingående i de minsta detaljer; men det vore oberättigadt, att
på grund af detta utkast våga ett omdöme öfver det skick, hvari det
hela möjligen skulle hafva blifvit utfördt. De utarbetade äfventyren
ådagalägga detta; de afvika betydligen från den i utkastet gjorda
uppränning. Och i allmänhet kan sägas, att en skalds utkast till en dikt
väl eger stort intresse för esthetikern, som söker utgrunda fantasiens
hemlighetsfulla arbete, men aldrig får betraktas som ett surrogat för
den utarbetade dikten, och detta minst hos en skald, som Atterboifi,
hvilken brukade att i sista stund om- och öfver-arbeta sina dikter.
Dem, som känna och älska ”Lycksalighetens Ö”, behöfva vi knappt
säga, hvad de här skola finna : lyriska stycken af den skäraste
innerlighet; praktfulla skildringar ; en dialog, som, genomdrucken af poesi,
klart afspeglar den talandes själsstämning; en i viss mening bestämd
karaktersteckning, hvars konturer dock på samma gång tyckas
upplösa sig i det helas skimrande halfdunkel; djupa tankar, merendels, om
ej alltid, uppgångna i den poetiska formen; humoristiska infall och
intermezzos, hvilka, en och annan gång något tvungna, vittna om att
skaldens egentliga styrka icke ligger åt detta håll, huru mycket
utmärkt han än äfven på detta område åstadkommit.
Det var i ”Poetisk Kalender” år 4844, som Atterbom meddelade de
första fragmenterna af ”Fågel Blå” och samtidigt tillkännagaf sin afsigt
att dramatisera så väi denna saga som ”Lycksalighetens Ö”. År 4848
skref han det nu meddelade utkastet till hela dikten. Men snart
fängslade ”Lycksalighetens ö” hela hans intresse, och först ett fjerdedels sekel
efter offentliggörandet af de första profbitarna af ”Fågel Blå”, utgaf han
de gamla scenerna omarbetade i ”Mimer” (4839 n:r 5) med några nya
tillagda. Under de sista åren af sin lefnad framtog Atterbom äter sin
”Fågel Blå” och var med den sysselsatt, då döden bortryckte honom.
Det första af de i ”Poetisk Kalender” meddelade fragmenter böljar med
scenen vid Cyprens kust, der konung Amuudus och hans jägare
uppträda, skildrar drottningens svekfulla öfverfall och slutar med Deoläti
”Kungasång”: ”Dödens adliga jagt”. Det är dessa scener, som man i
”Mimer finner betydligt omarbetade och i detta nya skick intagna i den nu
utgifna uplagan (sid. 37—69). Dessutom förekomma i ”Mimer”
scenerna i ”Famagustas slott”, i ”Drottningens rum” och i ”Florinnas rum”
samt Lilas vårvisa: ”När morgonens stråle på rutorna faller” — alla
den nya upplagan (sid 70—404) intagna oförändrade, med undantag
af ett tillägg i samtalet emellan Drottningen och Sysis sid. 84—86. I
”Poetisk Kalender.” fanns dessutom tvenne andra fragmenter: det ena,
”En nejd i slottsparken”, återfinnes något omarbetadt i den nya uppla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
