- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Fjerde Häftet. 1858 /
19

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derhän. Så mycket är dock gifvet, att menniskor ega
eller kunna ega språkförmåga, men att deremot djuren och
öfriga lägre än menniskan stående varelser icke ega henne.
Då nu de högre djuren obestridligen lika väl som menniskan
ega förmågan att frambringa och förnimma ljud, och vi dock
frånkänna dem all språkförmåga och förneka deras läten
namnet ord eller språkljud, så är det klart, att antingen
måste språkljuden i sig såsom blott Ifud vara olika djurens
läten eller ock den talande menniskans förhållande till
ljuden ett annat än djurets. Att sjelfva ljudens olikhet, om
ock verklig, dock ej är väsentlig för skilnaden mellan
språkljud och andra ljud, är tydligt redan deraf, att äfven djur
under samma ljudform som menniskan med hörseln förnimma
de ljud, vi kalla ord, utan att dessa dock för dem få
karakter af språfcljud. Ligger hufvudskilnaden således icke i
ljuden såsom sådana, så måste han ligga i något den
talandes mot djurens olika förhållande till ljuden. Söka vi
då efter något för a/?råfcljudens förhållande till den talande
utmärkande eget, så finna vi snart detta egna i den med
föreställningen om ett språkljud eller ett ord oskiljaktigt
förenade föreställningen om en viss betydelse för det talande
väsendet. De ljud, som kallas språkljud, skilja sig
deri-genom från öfriga ljud, att de ega betydelse för åtminstone
det talande väsende, som frambragt dera; och vi tillägga
intet annat väsende spräkförmåga än det, som i ljud
inlägger eller kan inlägga betydelse. Med en saks betydelse
menas hennes förmåga att kunna tyda, d. ä. påpeka, utmärka,
hänvisa till något annat än sig sjelf. Ett ljud har således
betydelse, då det utmärker något annat än sig sjelft, eller
då det för hörseln förnimbara utmärker äfven sådant, som
icke är hörbart. Då detta utmärkande icke är tänkbart
utan ett väsende, för hvilket det utmärkes, så kunna ljud
icke ega betydelse eller vara ord för andra väsenden än
sådana, som ega förmåga att sammanbinda sina hörbara
och sina icke hörbara förnimmelser samt, såsom talande,
äfven förmågan att gifva de icke hörbara en sådan form,
att de kunna göras hörbara. Den förra af dessa
förmögenheter kan man icke frånkänna åtminstone de högre djuren;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/4-4/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free