Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna äfven de förste namngifvarne hafva gifvit Älven
mindre goda namn. Det är derföre lika orätt att med
Hermo-genes förneka all norm för benämnandet och att med
Kra-tylos förklara, att den norm, som onekligen finnes, alltid
med nödvändighet blifvit följd. Ty är namnet ej saken sjelf,
utan en afbildning (ftfjafcft?) efter,henne, och kunna
afbild-ningar vara mer eller mindre lika det afbildade föremålet,
så kunna äfven namnen (d. v. s. orden) vara mer eller
mindre rigtiga uttryck af tingen. Kratylos invänder, att han
ej nekat, att origtiga afbildningar, origtiga beteckningar
finnas, men väl att »namnen» (orden) kunna vara sådana;
den som begagnar origtiga uttryck på tingen, talar nemligen
icke, utan gör blott ett ljudbuller (if/otpsTv). Derpå svarar
Sokrates genom att göra Kratylos uppmärksam på skilnaden
mellan det blott qvantitativa och det qvalitativa. Ett
arith-metiskt tal har genom den minsta tillsats upphört att vara,
hvad det förut var; men med det qvalitativa är
förhållandet icke så. Ett portrait t. ex. upphör ej att i> allmänhet
vara en afbildning af sitt föremål, derföre att ett eller
annat drag ej är fullt likt. Funnes ingen olikhet mellan
bilden och föremålet, så vore den förre ej bild, utan-saken
sjelf. Hvarje bild måste sålunda vara mer eller mindre
ofullkomlig, utan att detta derföre gör honom oduglig som
bild eller åtminstone tecken Men visserligen förut-
sätter denna brist på likhet vana, och der hon gått
der-hän, att tecknet ej ens aflägse liknar, utan blott föreställer
saken, der förutsätter hon äfven öfverenskomraelse, hvilken
är alldeles nödvändig vid alla de ting, hvilka, såsom t. ex.
talen, alls icke kunna på något sätt efterbildas, utan blott
godtyckligt betecknas.
Slutsatserna häraf med afseende på möjligheten att nå
sann kunskap gifva sig sjelfva. Det är nemligen tydligt,
såsom Sokrates mot Kratylos anmärker, att man aldrig i
ett språks ord har att söka tingens väsende. Ty genom
dem få vi på sin höjd reda på deras åsigt (åo^a, ej
ätfpy) om tingens väsende, hvilka först namngifvit dem.
Och att desse ej varit ofelbare, finner man redan deraf, att
deras åsigter icke ens alltid varit fasta. Ty huru annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
