Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språket är sålunda eu meusklig uppfinning, och det är
genom godtycklig öfverenskommelse, man bestämt
språkljudens betydelse d. v. s. för de gifna föreställningarne och
begreppen faststält motsvarande ord eller artikulerade ljud.
Huru en sådan öfverenskoramelse varit möjlig, då hvaije
öfverenskommelse synes förutsätta 6pråket, derom har
Ari-stoteles lika litet som Hermogenes och Epikur yttrat sig.
Men den af Aristoteles öppen lemnade frågan har sedermera
flitigt bearbetats af författare, hvilka hyllat hans allmänna
åsigt om språkets ursprung, och många olika försök hafva
blifvit gjorda att förklara den öfverensstämmelse mellan de
förste ännu språklöse språkskaparne, utan hvilken språkets
uppkomst genom öfverenskommelse ej är tänkbar. Med
förbigående af obetydliga försök, t. ex. Diodori Siculi (I: 8),
Vitruvii (II: 1), Maupertuis’, Mendelsohns m. fl., vilja vi
blott nämna Condillacs och Monboddos såsom de
berömdaste och mest utförda samt Fichtes och Herbarts såsom
bevis, att åsigten omfattats äfven af utmärkte tänkare.
Redan Locke hade egnat en hel bok af sitt hufvudverk
åt språket och der, utgående från ordens egenskap att
(åtminstone till alra största delen) beteckna »allmänna idéer»,
förklarat språket vara en följd af menniskans
abstraktionsförmåga eller hennes förmåga att bilda äfven idéer, hvilka icke
motsvaras af verkliga ting. Just derföre att sjelfva dessa
idéer äro af oss bildade, i sig overkliga arter och slägten,
så kunna ock deras beteckningar ej vara annat än helt och
hållet godtyckliga och deras begriplighet förklarlig endast
genom »långvarigt bruk», »tyst öfverenskommelse.» Detta
Lockes antagande blef sedermera ett axiom för
sensualismen i allmänhet, så ock för Condillac, hvilken likväl sökte
att göra sig närmare redo för, huru denna »tysta
öfverenskommelse» kommit till stånd. Denna förklaring ansåg
Condillac sig hafva vunnit genom sin upptäckt af ett åtbördens
språk (langage d’action), som skall hafva föregått
ljudspråket och gjort dess uppkomst möjlig. Elementen af detta
språk äro, kan man säga, medfödda, hvilket deremot icke
gäller om idéerna och det först med dem uppkomna
ljudspråket. De första menniskorna gjorde ej åtbörder, i af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
