Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mennlskab kommer således icke till medvetande * hon bkijr
ej tänkande väsende äfven för sig utan en af kroppen
betingad, vid honom bunden sjelfföryttringsprocess. En sådan
ujelfföryttringsprocess är språket. Talandet är på en gång
vilkoret för det fria sjelf med vetandet och teqknet på
uppnåendet af denna ståndpunkt; talandet är nemligen dess
första organiska akt. Ja båda äro oskiljaktigt förenade; tala
och tänka äro samma akt , blott ätt det förra utmärker hans
yttre, det senare hans inre sida. Allt tänkande är i sjelf va
verket ett talande, om ock numera, med reflexionens stäfjande
magt öfver kroppens organ, ej alltid ett hörbart. Men de
första ménniskömas första tankar uttalades säkerligen
omedelbart; de tänkte högt. Hela denna process är, emedan
ett verk af den ännu ofrie andens omedvetna verksamhet,
förhistorisk. Då, innan ännu den förståndiga reflexionen
vaknat, hade inbillningskraften större välde:; och det är
genom henne, som den hos alla menniskor befintliga
språkförmågan blir i egentlig mening språkskapande. Det är hon,
som först på ett för oss, reflexionens menniskor,
svårfatt-ligt sätt funnit de likheter mellan ljud och åskådningar, utan
hvilka de första hufvudsakligen konkreta ordens uppkomst
ej kan fattas. Det är hufvudsakligen hon, som småningom
latit de ljud, som egentligen representerade åskådningar,
äfven beteckna tankebestämningar, ändtligen lent: logiska
kategorier. Sedan menniskan hunnit till detta stadium, reflexion
nens eller tankens, är det slut med hennes sprakskapände
förmåga. Nya ord bildas icke vidare; men.de redan färdiga
användas som medel att uttrycka ett allt mera andligt
innehåll. Så afkläder sig språket allt mera sin omedelbara
sinliga gestalt. Dess ord, som först (på den reproduktiva
inbillningskraftens ståndpunkt) voro nästan sinliga afbilder
af medvetandets uteslutande sinligt fattade innehåll, sedan
{på den produktiva inbillningskraftens) symboler af
föreställningens innehåll, nedsjunka nu (på den
teckengörändefantasiens) till blotta tecken på medvetandets innehåll. Vi säga
>* nedsjunka», ty denna process, ett fortskridande för
men-niskoanden till högre medvetenhet och frihet, är tillika ett
hans befriande från språkets välde såsom något rent sinligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
