Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begrepp blir en betydelse eller ett ords inre, dess afldliga
innehåll. I omedelbar förbindelse med hvarandra kunna de
nemligen icke träda. Hafva vi sålunda ä ena sidan talets
innehåll eller den föreställning, som är meddelandets
föremål, å den andra ljudet eller det yttre material, genom
hvilket föreställningen skall förkroppsligas, så är den
mellan båda liggande inre språkformen det bestämda sättet för
detta förkroppsligande. Och det är just i detta
mellanliggande moment, som det egentligen språkliga ligger. Ty
det föreställningsinnehåll, som skall meddelas, är för sig
något rent andligt, något mot ljudet helt och hållet
inkommensurabelt; ljudet å sin sida är, för sig taget, något helt
och hållet kroppsligt utan någon jemförelsepunkt till det
innehåll, hvilket det skall betyda. Föreningen mellan båda
kan derföre ej ske utan genom förändringen af det rent
andliga innehållet till en sådan form — vi hafva ofvan kallat
henne inre ljudform —, att det kan komma i någon
beröring med det yttre ljudet. I denna inre ljudform
ligger det egentligen språkliga. Betydelsen för sig hör
nemligen i anseende till sin form såsom mensklig förnimmelse
till psykologi och logik, i anseende till sitt innehåll till den
vetenskap, som utreder föremål af det slag, till hvilket
hon hör; ljudet för sig är föremål för fysiken eller
musiken; men den båda förmedlande inre ljudformen — inre
och dock ljudform, ljudform och dock inre — hon deremot
är den ljuden lifvande själen. Det är hon, som gjort dem
till ord; det är följakteligen hon, som utgör
språkforskningens egentliga föremål, måste ock lingvistiken och
filo-logien studera henne — liksom den empiriske psykologen
menniskosjälen — i och genom hennes kropp, ljuden.
Liksom denna inre språkform såsom inre funktion är ett
begreppets och föreställningens åternedstigande till känslans
område, för att komma det yttre närmare, som skall låna
materialet till en kroppslig gestalt, så lyfter hon å andra
sidan sjelfva detta yttre, ljudet, genom artikulationen till
så stor höjd, det är mägtigt, och för det sålunda det
andliga innehållet till ’mötes. Som mensklig förmögenhet är
derföre spräkförmågan en magt att å ena sidan gifva åt allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
