Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
objektiv, godtycket inskränkande verklighet. Och han söker
hennes lösning genom att hänvisa till den menskliga
naturens enhet. »Hvad som härstammar från det, som
egentligen är ett med mig, deri öfvergå begreppen subjekt och
objekt, beroende och oberoende i hvarandra.» Då nu
språken onekligen äro frukter deraf, att menniskoslägtet talat
och talar, så har äfven det i språket, som ej beror af mitt
godtycke, kommit från den allmänna menniskonaiuren, som
äfven är min. »Det i språket för mig främmande är
der-före detta endast för min ögonblickliga individuela, ej min
ursprungliga sanna natur.» — Men det är tydligt, att
härmed ej det är förklaradt, som skulle förklaras, nemligen
inskränkningen af hvarje språks begriplighet till blott en viss
del af menniskoslägtet. Det var ej antinomien mellan
språket som den enskilda menniskans egendom och som
mm-niskoslägtets, utan det var antinomien mellan språket som
den enskildes och språket som en viss nations egendom,
som skulle lösas. Det var fråga om lösningen af den
motr-sägelse, som förefinnes mellan det talade språket som det
ständigt nyskapade alstret af den talande människan och
nationalspråken såsom särskilda, hvaije af sin individuela
själ lifvade organiska väsenden. Men denna fråga, här
huf-vudsvårigheten, har Humboldt lemnat obesvarad.
Måhända finna vi hennes svar hos den store
språkforskarens förnämste kommentator, Steinthal, den ende,
som sökt för språkfilosofien tillgodogöra all den outvecklade
rikedom, som finnes i Humboldts skrifter. Steinthal har
onekligen i många afseenden gått längre än Humboldt, utan
att dock lemna sin mästares ståndpunkt i allmänhet. Men
jpst detta förhållande gör honom till den lämpligaste tolken
af Humboldts ofta mera anade och antydda än klart
utta*-lade upptäckter. Också finna vi hos honom de från Hum~
boldt anförda antinomiska satserna, båda uttalade och mo*
tiveraae med en bestämdhet, i hvilken de ej förekomma hos
mästaren; och derjemte försök till en förmedling, som just
genom denna bestämdare fattning ej längre kunde undvikas.
Båda. Ty å ena sidan kunde Steinthal än mindre än
Humboldt undgå att qvarhålla och betona Humboldts ethnologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
