Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra skede — det karakteriserande eller etymologiska —
fortgår språkutvecklingen på samma sätt, men kan nu hemta
ljuden äfven ur de redan förut skapade rötterna. Lika
gif-vet nu, som det är, att det oartikulerade naturljudet såsom
omedelbar reflexrörelse måste vara i det hela detsamma för
alla menni8kor, och det just derföre, emedan der intet
mellanliggande finnes mellan betydelse (känslan) och ljud,
ingen inre språkform; lika gifvet är det, att de artikulerade
ljuden, såväl de i det pathognomiska skedet som de i det
etymologiska skapade, innebära möjligheten af den största
mångfald, beroende i båda skedena af (det visserligen helt
och hållet instinktiva, men dock ej naturbestämda) valet af
kännetecken, hvilket åter beror af, huru eller från hvilken
sida den benämnandes själ blifvit träffad af det första
intrycket. Ur denna mängd af förut oberäkneliga möjligheter
skapas sålunda den inre språkformen. Hvarföre t. ex.
ljuden DUG kommit att såsom elementarrot (att så verkligen
är fallet, vilja vi naturligtvis ej dermed påstå) blifva en
beteckning för duglighet, är något, som aldrig kan
utforskas. Det pathognomiska skedets skapelser måste
ständigt förblifva den semasiologiska språkforskningens
gränsstenar, om ock det alltid torde blifva svårt att bestämma,
om ett ljud är en dylik gränssten eller icke. Men lika litet
kunna vi säga, hvarföre just den sida af begreppet dygd,
som redan förut var utmärkt genom roten DUG, syntes de
benämnande så framstående, att derifrån (i det etymologiska
skedet) benämningen på hela begreppet togs. Att det icke
var nödvändigt, veta vi såväl rationelt, emedan i begreppet
dygd icke ligger blott duglighet, som empiriskt, emedan
andra språk vid detta begrepps benämnande utgått från andra
bestämningar som de vigjigaste eller märkbaraste (virtus,
<*Q£irj o. s. v.). Härmed är det slut med den egentliga
språk-skapelsen. Allt öfrigt sedermera tillkommet tillhör den
historiska tiden eller de tider, då man, med medvetande om
språkljudens duglighet såsom tecken, godtyckligt genom
öf-verenskommelse (vetenskapliga termer o. s. v.) eller lätt
begriplig analogi efter det redan färdiga språkets lagar
bildat nya ord, hvilka såsom blott tecken utan all semasio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
