Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tullständig éhcyklopedi äf dé sju vetenskaperna, hvilka
sedermera sammanfattades under namnen trivinm och
quadri-vium, studerades då ock Mårtiani Capellae bekanta bok
»De nuptiis Philologiae et Mercärii.» Denna och dylika
från den senare antiken härflytande kompilationer utträngde
för det mesta källorna sjelfva, hvilka derföre glömdes och
till en stor del förkommo eller förstördes. Då inträffade
under femtonde århundradet den verldshistoriska
omhvälf-ning, som fått namn af vetenskapernas återupplifvande. Den
äkta antiken framdrogs ur sin graf. Visserligen kom hon
endast småningom och delvis i dagen. Men hon stod äfven
i detta ofullständiga skick så högt öfver den dåvarande
bildningen, att afståndet syntes omätligt. Också blefvo tidens
bäste bländade, och deras första känsla vid den stora
upptäckten var blind beundran, jublande förtjusning. Nu hade
man åter, liksom förut Alexandrias och Roms lärde, ett
förflbtet bättre att begripa och förklara; ilu borde derföre
filologien åter kunna uppstå i sin förra betydelse. Men
den första berusnirigen gjorde tiden ej ännu mogen derfor.
Den enthusiastiske beundraren har ej tillräcklig ro att blifva
den lugne kommentatorn, Så förklaras det, hvarföre den
nyeuropeiska filologien började ined den s. k. praktiska
humanismen. , Beundraren blir förr efterhärmare än förklarare.
I antiken hade man funnit en ménsklighet af helt annat,
vida ädlare slåg, än den man såg kring sig. I antikens
skola skulle man derföre gå, för ätt Utbilda sig till sann
menniskä. Humanitet skulle vara den praktiska vinsten af
’ antikens studium; och denna humanitet skulle framför allt
visa sig i ett språk så ädelt, så välbildädt som antikens.
Rvad under då, att den nyeuropeiska filologien började
som »literae humaniores» eller, närmare bestämdt, som en
ur antiken hemtad praktisk anvisning till »vältalighet och
poesi.» För huru mycket vi häfva att tacka den praktiska
humanismen och den euthusiasm, åf hvilken desse
antikbeundrare voro lifvade, vet en hvar. Emellertid kunde denna
rigtning ej vara länge. Laurentius Valla, Poggius,
Politia-nus m. fl. afiöstes äf Casaubonus, Scaliger, Salmasius och
deras likar; femtonde århundradets pfaktiska humanism efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
