Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resverk med fyra rösten och korsformig betäckning samt
små spiror.
Runamo, hvilket ligger nära ’/* mil sydost från Hoby,
har genom Saxos berättelse och flere fornforskares
undersökningar blifvit så namnkunnigt, att svårligen någon, som
befattat sig med fornsaker, kan, om tillfälle gifves att besöka
detta ställe, underlåta ett sådant företag*). Man kan åka något
mer än halfva vägen, hvilken till sista delen är mycket smal
och stenig. Derpå vidtaga ganska ansenliga uppåtgående men
föga branta bergshällar, som bestå af grofkornig gneis eller
granit. Slutligen utbreder sig en nästan platt bergsrygg,
hvarifrån man har en vidsträckt utsigt isynnerhet åt söder,
hvaråt på flere mils afstånd Ryssbergets hela längd
öf-vcrskådas. Man framgår från denna ansenliga bergshöjd, och
uppkommer efter en kort vandring till ttunaraohäll, hvilken har
en betydlig sträckning i vester och öster. Denna häll
sänker sig med en lindrig sluttning från söder till norr, men
utgör åt söder en fortsättning af en ansenlig bergås och
slutar åt norr med en brant afsats. 1 närheten af södra
sidan ses en frodig temligen utbredd bokskog och
deromkring björk- och tallskog. At norr vidtager en djup
dalgång med en liten insjö, och på andra sidan derom höjer
sig tät barrskog. At öster framskymtar en strimma af Östersjön.
Den ormlika slingra, hvarå man trott sig finna en
märkvärdig runskrift, är en trappgång, som i söder och norr
sträcker sig genom bergshällen och har nära 100 fots längd,
och den börjar med en smal spets i söder och är mot
midten t fot bred samt i norr 22/3. Trappgången har ormlika
krökningar och enligt vanligheten flere sprickor kors och
tvärs, så att stycken kunna utan svårighet utbrytas. Det
visar sig på det tydligaste för den, der har närmare
undersökt, huru hällristningar blifvit tilldanade och runstenar
huggna, att dessa runlika streck aldrig blifvit af menniskohand
utarbetade, utan äro naturliga sprickor, hvilka af vittring
*) Se härom Finn Magnusen, Runamo og Runerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
