Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uthan uthtryckeligt låf och minne anten ther swedia eller
sigh ther nedersättia, them skal man fritt sökia at fånga och
såsom andre Skadediur beflijta sigh om at afskaffa”. Man
var, som kändt är, ej synnerligen ömtålig under dessa tider,
när det gällde att sätta myndigheters bud och befallningar
i verkställighet eller att straffe öfverträdelser4). Icke ens
lagligen förvärfvad eganderätt till torp eller andra lägenheter
på allmänningarne respecterades, utan alla sådana som ej
”gjorde skäl ”t god åker och äng” för ett ”fjärdingshemman”
skulle utrifvas och läggas till allmänningen igen; det enda
man medgaf, var att de, som köpt sina så beskaffade
lägenheter, skulle få sina penningar igen. Dessa Skogsordningars
stränga befallningar om undersökning och utrifning af
sådana skogslägenheter inskärpas ännu ytterligare till noga
ef-terlefnad i Stadgan för Skaraborgs Län den 3 Febr. 1691;
hvilken stadga derjemte uttalar den grundsats, hvarpå de
förra skogsordningarne hvila, nemligen att
allmänningssko-garne ”under ingens enskylte ägande rättighet, utan Wår
synnerlige Kongl. Förordning och Nådiga Tillåtelse, höra eller
lyda”, i hvilken anda de utfärdade
Skogscommissions-Instru-ctionerna naturligtvis blefvo affattade. Likasom man, för
säkerhetens skull, uttryckligen förklarade, att i sådant afseende
ej gjordes någon skillnad mellan Lands- och
Härads-AUmän-ningar.
De stora skogarne i Norra Orterna fortforo naturligtvis
äfven de att anses såsom kronans, och de båda
Skogsordningarne behandla dem såsom sådana, ehuru de icke utgöra
föremål för någon större uppmärksamhet; der nämnes egent-
4) ”Then som hafver förtalt sin Öfverhet, b rännes märckie i
pannan och skiäres både öronen af honom”, säger Carl IX i sitt svar till
Ståthållaren på Calmar d. 4 Oct. 4614. Huru egenmäktigt lagen
tillämpades af enskilda, visar oss J. De la Gardie, då han säger sig
sjelf vilja döma alla sina underlydande, och den som i sådana mål
understod sig att vädja från Hans Excellens, skulle gå ifrån land och län.
De la Gard. Arch. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
