Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hansestäderna gynnade naturligtvis planen och Svenska Stormän sörjde
för sin säkerhet (N:o 26). Hertig Albrekt kom redan i September 4363
utan krigsförklaring till Stockholm och lät sin son hyllas af dess till
större delen tyska borgerskap samt några månader sedan på Mora äng.
Striden mot k. Magnus och Hakon utdrogs geuom flera tillstånd (N:is
28, 29, p. XXXIX). Då slutligen den förre blef fången vid Enköping
var k. Albrekt ej närvarande, ty från Oktober 1364 till Juni det följande
året låg han med en belägringshär utanför Åbo. Waldemar, som först
visat sig fullkomligen likgiltig för sin svärsons, k. Hakons, sak och
er-kännt Albrekt som konung, inbröt 1366 i Sverige, hvars vestliga och
sydliga trakter han eröfrade. Hertig Albrekt, fruktande sin sons fall,
skyndade till Lolland och afslöt fördraget på Aaleholms slott d. 28
Juli 1366, enligt hvilket Waldemar skulle behålla, hvad han i
Wester-göthland och Småland eröfrat, för det att han garanterade det
återstående af Sveriges rike till k. Albrekt, eller, om han doge utan
bröst-arfvingar, till hertig Albrekts efterkommande (N:is 31, 33). Den
ut-fästa högtidliga bekräftelsen af detta fördrag förvägrades sedermera af
k. Albrekt med fadrens eget samtycke, då Waldemars ställning hotades
af Hanseaternas stora stormlöpning-, under detta krig återförenades ock
med Sverige, hvad som på Aleholm blifvit afträdt. Man ser, huru
hertig Albrekt afgjorde vigtiga Svenska mål på egen hand*, han utfärdade
jemte sin son offentliga Svenska handlingar; trohetsförsäkringar gåfvos
till båda gemensamt iN:o 30). Äfven då hertigen ej vistades i Sverige
var hans magt derstädes stor. Han hade i pant Nyköpings län (4365
—4375),1 Dalarne med Bergslagen och en del af Westmanland, Norra
och Södra Tjust; sjelfva Calmar var en tid i hertigens händer; der som
på hans andra slott var en Meklenburgisk adelsman fogde och höll tysk
besättning. Äfven konungen gaf län till tyskar och var hela sin
regering af sådana omgifven. Med sina begrepp om bönders ofrihet
plågade de landet grufligen. Men då nu äfven adeln led af kriget mot
Hakon, förordade den en fredlig öfverenskommelse. Underhandlingarne
misslyckades. Folket i öfra Sverige reste sig och hotade Stockholm,
hvilket — då Albrekt farit till Tyskland att hemta hjelp — räddades
från belägring endast genom ett af Bo Jonsson och andra stormän med
de upproriska d. 45 April 4374 afslutadt stillestånd (N:o 44). Hakon
sjelf kom i Augusti framför Stockholm. Albrekt måste uppoffra sin
magt till Bo Jonsson, hvilken redan 4369 blifvit hans ”väldige
embetsman,” och till de andra aristokraterna, som derpå bemedlade^fred.
Efter detta sjönk tyskarnes magt och den inhemska aristokratien
stadgades; fast hertigen iutill sin död 4379 behöll flera äf sina pantlän,
löste Bo Jonsson till sig de fleste; såväl adeln som presterna fritogos
från alla utskylder. Landsfreden öfverenskoms mellan hertigen,
konungen och 47 herrar, hvaribland 23 tyskar. Bo Jonsson, hvilken varit
bland dem, som inkallat Albrekt då k. Maguus var aristokratien
oläglig, styrde inom sina vidsträckta förläningar med konungslig magt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
