Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet syntes författaren af ett den 12 Jan. 1808 till the
Monthly Magazinés utgifvare skrifvet bref på god väg till
en yrsel, lik den af år 1720. Och fruktbarheten på
dylika förslag och intresset för desamma aphörde ej med året
1807, utan fortforo äfven det följande året. Under en
sådan sinnestämning måste handelsspekulationen i de varor,
på hvilka brist var att befara, blifva synnerligen liflig. Den
blef det äfven både 1807, 1808 och en del af 1809. Och
år 1808 tillkom, i anledning af portugisiska hofvets
öfver-flyttning till Brasilien och det förut spanska Sydamerikas
faktiska frigörelse från spanska väldet, en liflig spekulation
på utförsel till nämnda länder. De, som inläto sig i den
förstnämnda handelsspekulationen, kunna väl ej frikännas
från all öfverdrift; ty de glömde, att de höga prisen måste
framkalla utomordentliga ansträngningar, och leda till
utfinnande af utomordentliga medel, att från de spärrade
kontinenterna anskaffa opåräknade förråd af de dyra varorna,
en glömska, som ruinerade många, och ådrog än flera
betydande förluster. Men jemförelsevis måste deras
beräkningar anses för sansade. Ty hos spekulanterna på export till
Sydamerika saknades all måtta, all sans, och hos flera till
och med all kunskap om de länders naturförhållanden, dit
de sände sina varor. — Det var då, skridskor skickades
till det inom södra vändkretsen belägna Rio de Janeiro. —
Och när hvarken de stora planerna till aktiebolag eller de
stora handelsspekulationerna hade önskad framgång, måste en
handelskris inträffa. — Den kom 1810, och uphörde ej förr
än våren 1811. I April sistnämnda år tillåt parlamentet,
att skattkammarobligationer till ett belopp, som ej fick
öf-verstiga 105 millioner riksdaler riksmynt, skulle af vissa
kommiterade få användas till utlåning mot lämplig säkerhet
åt köpmän och andra, som af dylika lån voro i behof. Detta
beslut, i följd hvaraf likväl ej mera än 35 millioner
riksdaler verkligen utlånades, tillskref man då en icke ringa
verkan till förtroendets återställande. Tooke delar ej denna
mening, mot hvilken han anmärker, att, om ej prisen åter
stigit, ett stigande, hvartill lånen alls icke medverkade,
dessa lån endast skulle hafva försämrat ställningen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
