Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skymt af rättighet att kallas de heligas samfund, så framt ej
helighetens begrepp skall i grund förstöras*
Första bflftet behandlar Jmfvudsakligen läran om kyrkan. Med
rttta anser Förf. att på denna punkt striden i våra dagar
förnämligast kommer att utkämpas. Orsaken är att denna ldra dr på samma
gång romanismens starkaste bålverk och sårbaraste punkt. För
protestanten är och förblifver deremot läran om kyrkan lemförelsevis ett
utanverk, ehuru visserligen i högsta måtto vigtigt för det belas
bestånd. Protestantismens egentliga fäste är och förblifver läran om
försoningen med Gud genom Christus i dess båda hufvudmomenter,
sådana vi se dem korteligen angifna i slutet af 2 Cor. 5. Förgätes
detta under striden om kyrkan, så kan lätteligen hända att man
förlorar fästet, under det man kämpar kring utanverken. Förfxs ord p.
22: »Det har alltid synts mig en hufvudbrist i reformationen ,
historiskt fattad, att man icke lade hufvudvigt på läran om kyrkan,
såsom grundlögnen i romerska systemet», kunna vi för ingen del göra
till våra. De synas göra reformationens betydelse hufvudsakligen täi
en polemisk. Dess betydelse är likväl i främsta rummet att
framlägga den himmelska sanningen i ogrumlad klarhet, till menniskors
frälsning, och för ett sådant ändamål gjordes med rätta den lära till
huf-vudlära som verkligen är det. Dess uppgift i andra rummet, men
också blott i andra, är att bekämpa det romerska systemet, och
der-vid måste, såsom Förf. gjort, hufvudanfailet riktas just mot läran om
kyrkan. Men i samma stund protestantismen sjelf omfattar denna
lära såsom sin egentliga kärnpunkt, synes den hafva sjelf framräckt
sina händer att bindas af romerska sophismer. Just det skaplynne
den protestantiska, egentligenden lutherska dogmatiken i detta
hänseende verkligen antog, är bästa beviset att reformationens egentliga
sträf-vande gick ut på sanningens upprättande, ej på romerska kyrkans
och lärosystemets undergräfvande, ehuru detta var oskiljaktigt från
sanningens framställning och försvar. Den var först ocb främst
vittnesbörd om sanningen; endast från denna ståndpunkt blef den protest
mot lögnen.
Andra häftet fortsätter behandlingen af läran om kyrkan ocb
öfvergår sedan till utredning af läran om Guds beläte såsom
inledning till läran om rättfärdiggörelsen. Det synes ej olämpligt att spara
vidare redogörelse tills denna dogm måhända i ett följande häfte
blif-ver afslutad.
Sista afdelningen af båda häftena upptages af lärorika artiklar om
Roms propaganda. Den vettgirige läsare, som ej förut närmare
sysselsatt sig med denna märkliga institution, skall af här gjorda
meddelanden skörda både nöje och nytta. A. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
