Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
SONORE BERGENHUS AMT.
Fra Hardanger. Første feminin faar endelsen æ i bestemt
form, skaalæ, i flertal er, skaaler, i bestemt form enna (inna), skaalenna.
Andet feminin faar o, viso, i flertal ur (or), visur, i bestemt form
mna, visuma. Dativ mangler, aa lyder som ao.
Sø fjor en.
(Fra Kinservik efter Ivar Aasen.)
Hardangurfjoren kløyve sæg i tvo Greiner innst inne i Land’e,
aa dan lengsta Grein’æ æ dan, so dei kalla Sø-fjoren; han skjer’u
beint i ein Sør aa æ mesto tri Mil lang’u. Da æ godt Jorkynde
aa gilde Garar, men dar æ ’kje manga Slettenna elde mangje
Moanne: fyre Straandæ æ javnaste brott aa bergnttu, aa Fjedl’æ
standa so ein Vegg paa baa’a Sinr aat Fjoren. Dar æ langje
Stykkjæ, so æ berre Skreelop, aa dar kann ingjen byggja; fyre
dar ryn’u aa rudlar jamt aa samt, Mold aa Stein nm Hausten,
aa Snjo um Vøtren aa Vaaren. Dar æ da berre djupa Gjiljanne
mæ bratte Rindar imydlo, aa Jor’æ æ so laus aa sundu-rivæ, at
dar fær ikje festa sæg nokon Grassvor paa henne. Men da æ
kje allesta ar so held’u, maa du tru. D’ æ mangje Staer, at
Markj’æ æ tolle’ jovn alt ifraa Fjoro aa uppunde Eggj’æ, so dar
gjengu ingna Skreur, so æ te seia taa. Dar æ da gilda Jorer
aa slette Bøar ue mæ Sjødnen, aa stora Skoga-Liar aavanfyre.
D’ æ meste Parten Lauvskog, so veks’u dar: Ask aa Bjørk aa
Orr aa mangje are Veaslog; aa endaa Fjed’læ æ mykje-godt
høgje, so naar daa Skogjen alt upp i Eggjabar’e fyre da mesta,
so han ser ut mesta so eit Duun kring um Nutanne i ofsta
Up-salogjæ aa i Fjelskar’æ upp i Himmelsyndæ. Dar æ no sagta
dei Fjedl’æ og, so æ so høgje ate dar inkje veksu’ Skog paa dei;
men dei liggja attanfyre dei fremste Fjedl’æ, so ein fær ikje sjaa
dei, førr ein kjem’n litevetta uppi Hogd’æ. Dar æ ein fæl’u
Mengde mæ Stein i Jor’æ, men da æ go Jor likavæl baate mæ
Høy aa Kodn, naar ho vett’ uppbrotæ aa hævda. Aa mykje
Slæp aa Arbei heve dar vore lagt paa Jor’æ og. Dei so alti ha’
so mykje te lasta paa Bonden, aa seia han æ lat’u aa
øreste-laus’u, dei sku sjaa adle Steinrøysanne i Harangur, so kunde da
hendt, at dei fekk are Tankar. Dar ligg u Røysanne langs ette
Fjøro so stora aa langa, at dei sjaa ut mesta so smaa Nutar;
da æ Merkje paa, ate dar hev’ ikje alti vore so fin’u Aakur aa
Eng, so rio æ dar. Aa Apla-Garar aa Kissebærhagar æ dar mesta
paa kvar einaste Gar, so dar gjeng’u mang ein go n Aldufarm te
Bydn um Haustanne. Dar æ eit serdeildes godt Alduland; da
kjem’n taa da, at Jorkynde æ godt, aa Lukt’æ æ so maatele’
vorm um Sumaren; inje æ ho so gyrmæ aa raa so ut mæ Hav’e,
aa inkje held’u æ ho so turr aa skorp so i Fjedlbygdanne austupaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
