- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
47

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

Men det var ej blott i krigiska bragder som Völsung
utmärkte sig framför andra kungar. Äfven i prakt och ståt stod
han framom dem alla. Så byggde han sig en präktig sal, i
hvars midt reste sig en väldig ek, som sträckte sin krona upp
ofvan salens tak och öfverskyggade detta med sina lummiga
grenar.

Till Yölsungs dotter Signe friade en konung öfver
Götaland vid namn Siggeir. Han var rik och mäktig och drog
till Hunaland med stort följe. Kung Völsung och hans söner
upptogo frieriet mycket väl, men Signe själf ville ej veta om
det. Dock bad hon sin fader råda för detta liksom för allt
annat. Han beslöt då att gifta henne med kung Siggeir.’

När bröllopet skulle firas, kom Siggeir med en lysande
hird till kung Völsung och medförde äfven en stor mängd
dyrbara gåfvor. Völsung tillredde ett präktigt gästabud, och
i salen flammade många eldar, men trädet stod oskadadt i
salens midt. När gästerna voro samlade, inkom en gammal,
högrest man, klädd i spräcklig kappa och med en bredskyggig
hatt på hufvudet samt benen lindade. Ingen kände mannen,
som var enögd och bar ett svärd i handen. Han gick fram
till trädet och stack svärdet med sådan kraft in i stammen,
att det gick in ända till fästet. I det han så gjorde sade han:
»Den som drager ut detta svärd ur trädstammen får det som
gåfva af mig, och han skall finna, att bättre svärd kan han
icke få i sin hand». Därpå gick den gamle mannen ut ur
salen, och man förstod nu att det var Odin själf.

Så snart han gått, blef det en ifrig täflan om hvem som
skulle äga svärdet. Alla skyndade fram och de förnämsta i
laget började först pröfva sina krafter; sedan kommo de ringare
kämparne. Men förgäfves; ingen förmådde draga ut svärdet.
Då trädde Sigmund, Völsungs son, fram till trädstammen,
fattade svärdet och ryckte ut det i ett tag.

Nu ansågs Sigmund som den lyckligaste af män, då han
fått ett svärd, hvars like ingen syntes äga. Kung Siggeir bad
honom att få det och erbjöd sig att betala det med dess vikt
i guld. Sigmund svarade, att Siggeir själf kunde ha tagit

o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free