Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
en stor orm och gick ut på heden, där han lade sig öfver sin
omätliga skatt. Denna blef därefter kallad »Uttersgälden».
Jag gick sedan till kungen och blef hans smed».
»Mycket har du förtäljt och grymma ha dina fränder
varit», sade Sigurd.
VII.
Regin smider svärdet Gram.
»Clmid mig ett svärd, fosterfader», sade Sigurd, »ett skarpt
svärd för dådfull id, och Fafner skall ej länge dölja sin
gyllene skatt.»
Regin löfvade detta och smidde ett svärd, som han
lämnade Sigurd, i det han sade: »Med detta svärd kan du dräpa
Fafner».
Sigurd tog svärdet sägande: »Jag vill pröfva ditt smide».
I det samma högg han i städet, så att klingan brast.
Harmsen kastade han bitarna ifrån sig och bad Regin smida ett
annat och bättre svärd.
Regin smidde nu med ännu mera konstfärdighet ett annat
svärd och gaf Sigurd, sägande: »Se här ett som du bör finna
godt, ehuru det synes vara en vansklig sak att smida dig svärd».
Då Sigurd pröfvande högg det i städet, brast äfven detta
svärd i stycken. Vredgad utbrast Sigurd: »Uselt är ditt smide
och falsk månde du själf vara, som dina öfriga fränder».
Sigurd gick nu till sin modér och sporde henne om hans
fader, kung Sigmund, lämnat henne sitt svärd, som brast när
det korsade Odins spjut.
Hjördis svarade: »På slagfältet, innan din hugstore fader
gick till Valhalls salar, gaf han mig sitt brustna svärd och
bjöd mig att lämna styckena åt vår son, för att däraf smida
ett nytt, när han blef nog kraftig att kunna föra det. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
