Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
plats i fören och rodde ensam med två åror, hvilka voro tretton
alnar långa.
För sådana styrkeprof vann han mycket pris, men
konungasönerna blefvo förbittrade och afundsjuka och önskade
få tillfälle att förödmjuka Fritiof.
Kung Bele, som var vorden gammal, kände sig sjuk och
väntade på döden. Han sände då efter sina söner och talade
till dem sålunda: »I sen att döden nalkas mig. Jag beder
eder att troget hålla fast vid mina gamla vänner Torsten
Vikingson och dennes son Fritiof, ty enligt mitt förmenande
ären I dem ingalunda vuxna i mod och tapperhet. Efter min
död skolen I uppkasta en grafhög öfver mig», sade han, och
kort efter det han sålunda ialat, dog han.
£j långt efter blef Torsten sjuk. Äfven han samtalade
länge med sin son och bad denne städse visa vänskap mot
konungasönerna. Han bad ock att bli lagd i hög midt emot
kung Bele nere vid stranden, så att de skulle kunna talas vid,
’ när märkliga ting stundade. Kort därefter dog Torsten, och
sonen uppkastade en hög öfver honom på den utsedda platsen.
Sédan tog Fritiof arf efter sin fader och styrde efter sitt
eget godtfinnande. Han hade tvenne fosterbröder, Björn och
Asmund, hvilka ständigt vistades på Framnäs. De voro
modiga män och trogna vapenbröder; dock var Björn den främste.
Kort efter den gamle Torstens död skulle Fritiof hålla gille
för kungasönerna. Det var nämligen en gammal sed, att Tor*
sten hvart tredje år haft gille för kungen och denne tvenne år
å rad för sin fosterbroder. Fritiof mottog kungasönerna på det
bästa och lade sig stor vinning om att visa dem vördnad och
vänskap. Men likväl tyckte Helge och Halfdan att de ej ärades
nog, utan att Fritiof försummade dem för att få samtala med
Ingeborg, som äfven var med. Uppfylld af hat och bitterhet,
lämnade de gillet.
Fritiof sade en dag till Björn: »Jag tycker mig vara föga
ringare man än kungasönerna, ehuru jag ej har
konungavårdig-het. Jag har länge älskat Ingeborg, kung Beles dotter, och mig
lyster nu-fara till hennes ’bröder och bedja om. hennes hand»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
