Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Då utbrast Harald: »Hvem har lärt honom det? Endast
mig har Odin lärt denna konst. Månne härfadern ej mer vill skänka
mig seger? År det hans vilja att jag skall falla, så låt mig
falla i spetsen för hela min här; alla mina män skänker jagOdin».
Därpå grep han tvenne korta svärd, och med ett i
hvar-dera handen lät han styra sin stridsvagn rätt in i fiendens led.
Den blinde kungen högg omkring sig af alla krafter.
Slutligen lyfte Brune, hans egen körsven, sin spikbeslagna
klubba och gaf honom banesåret. Och Brune var ingen annan
än Odin själf.
Sedan kung Harald fallit, höjdes fredssköld, och den
följande dagen lät kung Ring söka efter sin fallne frändes lik,
som han fann under en hög af döde.
Harald lades på sin stridsvagn, och dragen af Rings egen
häst kördes han in i grafhögen, dit äfven Rings präktiga
sadel inbars, »ty — sade Ring — då kan min frände åka eller
rida till Odins sal, allt som det honom lyster».
Åt det öfriga folket restes ett högt bål. Haralds eget
skepp och flere stridshästar lades därpå jämte alla de fallne
kämparne, hvarefter bålet antändes.
Därpå bad Ring sin ädle frände »att rida främst från
valen i spetsen för den tappra hjälteskaran och bereda rum i
gudars boningar».
Sedan gingo alla de sörjande kämparne rundt kring bålet,
och hvar och en af dem kastade någon dyrbar ring i lågorna
som afskedsgåfva åt de fallne hjältarne och stridskamraterna.
Nu var Starkaders bästa och sista strid utkämpad och
den gamle hjälten drog omkring grå och böjd af år.
Förgäfves hade han sökt döden i otaliga drabbningar, och huru
svårt sårad han än blifvit i hvarje, kunde han likväl ej finna
döden. Ålderdomen tryckte honom hårdt, och han måste
stödja sig mot tvenne kryckor för att kunna gå. Äfven
synen började fördunklas. Sorgen öfver Ales mord lämnade
honom ingen ro. Omgjordad med tvenne svärd och det
förrädiska guldet i en säck på ryggen, vandrade han omkring
för att med dessa syndapengar köpa sin död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
