Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
II.
Ragnar Lodbrok.
T) agnar Lodbrok var son till den mäktige Sigurd Ring.
Redan som barn kunde man se på honom att han skulle
blifva en berömlig man. Som liten gosse var det hans käraste
nöje att lyssna till skaldernas kväden om forna bragder, och
i sitt sinne beslöt Ragnar att själf utföra månget hjältedåd.
Han växte upp till en skön, reslig ungersven, med stort
mod och mycket mannavett. Så snart han blifvit vuxen,
erhöll han både manskap och drakar af sin fader och begynte
strax sina vikingatåg.
Äfven Ragnar hade sport Herröd jarls löfte, men låtsade
ej därom. I hemlighet lät han dock förfärdiga sig en
egendomlig klädnad af ludet skinn. Denna dräkt doppades i
kokande beck, sedan fick den hårdna. Därpå seglade Ragnar
till Göta land och lade till i en liten undangömd vik, ej långt
från jarlens gård. Tidigt en morgon stod han upp, iklädde
sig skinndräkten och gick i land. Där vältrade han sig i den
fina hafssanden, så att klädnaden blef alldeles öfversållad med
sand och ännu hårdare. Så rustad gick han fram till gården.
Hans vapen var ett stort spjut, på hvilket han borttagit nageln,
som fasthöll skaftet.
Utan hinder nådde han fram till jungfruburen, hvarest
alla ännu lågo i djup sömn. Så fort han blef ormen varse,
rände han spjutet i honom. Hastigt ryckte han ut det och stötte
det ånyo i ormens rygg med sådan kraft, att spjutet gick af
och blef fastsittande i såret. Ormen vred sig så hårdt i
dödskampen att hela borgen skalf och Tora vaknade af det stora gnyet.
Ragnar återvände därpå till skeppen, men Tora varsnade
honom och sporde hans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
