Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
I detsamma komma Torkel och Ejolf till g&rden och g&
in till det afskilda rum, där Gisle ligger. Torkel g&r fram
till sängen, ser Gisles skor stå framför den, frusna och sneda,
han sparkar dem in under sängen, så att ingen skall få
se dem.
Gisle tar väl emot dem och spörjer om nytt. Torkel
sade, att det var både stora och dåliga pyheter, samt spörjer
hvad de nu skola göra.
»Det är aldrig långt mellan onda och stora gärningar»,
svarade Gisle. »Vi skola nu höglägga Torgrim, och man
kan med rätta vänta, att vi skola göra det med all ståt.»
Tillbudet blef mottaget, och man begaf sig nu till
Sjöbol för att uppkasta högen. De lägga Torgrim i ett skepp
och ställa honom i högen på sedvanligt sätt. Då högen
skall läggas igen, går Gisle fram, tar upp en sten stor som
ett berg och lägger den i skeppet, så att hvarje spant höll
på att brista samt säger: »Ej kan jag binda ett skepp, om
vind och väder rycker loss detta». Det syntes nu många,
som detta hade likhet med, hvad Torgrim gjorde då han
band helskor på Vestein.
De begåfvo sig nu hem från högen, och Gisle sade till
sin broder Torkel: »Jag tror mig kunna förtjäna det af dig,
min broder, att vår vänskap nu får bli, såsom den var, då
den var som bäst. Låt oss därför börja med lekar.»
Torkel tog vänligt mot tillbudet, och hvar och en gick
hem till sitt. Gisle hade nu inte många gäster hos sig, och
gillet slutade därmed, att Gisle gaf sina gäster goda
afskeds-gåfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
