Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riddaren i drömmen, och att han ändå gått förbi utan
att hälsa.
För att hämnas på den oskyldige riddaren för
denna olyckliga dröm, beslöt hon att ej gå ut på hela
dagen för att ej låta honom se sig.
Men hon sände ut alla sina tärnor och
tjenste-pigor för att taga reda på riddaren och förtälja huru
han såg ut.
Och tärnorna kommo hem först till qvällen och
tjenstepigorna mot natten, men ingen hade sett en
skymt af den främmande riddaren. De hade endast
sett en fager väpnare, som de alla kände, och som
sades vara galen af kärlek till den högmodiga jungfrun.
Dagen derpå höll hon sig också inne, men så
fann hon, att riddaren kanske skulle vara så egenkär
och tro, att hon höll sig inne för att retas med
honom. Derför beslöt hon att gå ut och ej låtsa se
honom.
På tredje dagen gick hon altså ut och kammade
gult hår vid sjöstranden, såsom hon hade för sed.
Men ingen riddare kom, och om han kommit,
så skulle han hafva fått se, att stolt jungfrun blef allt
fagrare, ju ondare hon blef.
Det började snart lida mot slutet af sommaren,
men ändå hördes ej riddaren af.
Löfven började gulna, och solen började sänka
sig, när jungfrun en dag stod vid stranden och
kammade sitt fagergula hår. Men det håret lyste mot
solens strålar såsom ett guldregn och släpade ned i
sanden samt omsvepte tärnan som en brudslöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
