Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefvens dotter på Elfvabolid af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var för mycket. Så hade ännu ingen
dödlig vågat tala till henne, och hon hade visst fordrat af
himmelens änglar, att de skulle ha fallit på knä för henne.
Stolt jungfrun glömde af harm, att hon bar
drottningkrona på hufvudet. Hon glömde att hon var den
fagraste qvinna på jorden. Hon spottade åt riddaren.
I detsamma försvann riddaren som en ande.
När stolt jungfrun kort derefter såg i spegeln, såg
hon der endast skammens rodnad på sina kinder.
Kronan deremot var lika spårlöst försvunnen som riddaren.
Då smög sig jungfrun upp på loftet och grät af
harm för det hon släppt riddaren. Hon ångrade nu,
att hon ej gifvit honom lön för både krona och mantel.
Om natten drömde hon, att riddaren låg på knä
för henne och räckte henne krona och mantel. I
detsamma hon sträckte ut armarna för att taga gåfvorna
och dervid smålog mot riddaren, så vaknade hon och
hade endast nattmössa på hufvudet och sin katt i
sängen bredvid sig.
Riddaren var och förblef borta, och det hjelpte
hvarken att gå ned till sjöstranden och kamma gult
hår eller att kroma sig framför stora spegeln i
stensalen.
Så gick sommaren om, och ingen riddare kom.
Så kom hösten, men han hade icke heller någon
riddare med sig.
Grefvens båda andra döttrar fingo under den
tiden dråplige riddare till friare. Då grämde det den
yngsta, att hon, som var så mycket för mer, så
mycket fagrare, skulle blifva utan. Hon sörjde nu djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>