Nornan. Svensk kalender / 1874. Första årgången / 47 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lånesökaren af Joh. Jolin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det lilla arfvet räckte knappt till bröd åt henne, van vid lyx och öfverflöd. Min far, som ekonomiserat bort vår rikedom, tog saken kallt och torrt, och dog, i det han lade mig på sinnet, att städse ha hans lefnadsråd i minnet. Det rådet var just ej det allrabästa: »Min son, ack, låna aldrig åt din nästa.» Nej, »låna aldrig af, blott åt din nästa», det är den text, hvarvid vi oss må fästa. Jag var i Stockholm bosatt, mantalsskrifven, en ansedd kunglig tjensteman förblifven. Jag dansade och sjöng, och jag skref rent, kom sällan på min post, men kom då — sent. Jag mådde godt, fast kassan mådde klent, min framtid, ack, af molngardiner skymdes, jag derför njöt allt hvad i stunden rymdes. Nu kom en svärm mosquiter af det slag, som kallas skräddare, skoflickare med mera, ett folkslag enkom skapadt att genera en kunglig sekreter båd natt och dag. Jag stod helt ensam i en menskoöken — förlägen som på bal’n en bortglömd fröken — Hvart vända mig? Hvar söka hjelp och tröst? Ett tusen bröder, intet brodersbröst! Jag skyndade till mina glada vänner. »Hvad nu? Är du förryckt ? Du mig ju känner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>