Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot den mörka horisonten. Magnus kände en sådan
förunderlig frid och så mycken glad förhoppning i sitt
sinne, sedan han fått tala några ord med sin
hjerte-vän, och de tagna kyssarne värmde honom kring
hjer-tat. Det är visst sannt att han ibland tittade med
litet osäker blick bort på den gamla ekan, som vid de
raska årtagen slängde och svängde på sig akterut; men
fast han sjelf var skrockfull som en äkta skärgårdsbo,
kunde han ändå inte låta bli att glädja sig åt den
tillökning i sin fasta egendom, som han kommit öfver
för så godt pris och på så goda vilkor.
Allt detta gjorde att en gammal visa rann honom
i hågen, och om några ögonblick kunde Lina, som
smög sig ut på trappan, för att titta efter sin vän, höra
en klar stämma, som sjöng ute på sjön, så att det gaf
eko mot berget på andra sidan stugan, följande sång:
Och hejsan, min åra
Låt tagena gå!
Fäll ä’ tiderna svåra,
Men det går nog ändå!
För fisken går i vågen
Och glimmar så fin,
Och glad bär jag i hågen
Kär hjertevännen min!
För sjung hopp och sjung ho och sjung fallalallalej!
Och hejsan min åra
Låt t agen a gå!
Se, månen skär en skåra
Uti vågen den blå.
Så kommer fälle fröjden
När sorgen är svår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
