Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollkubben af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon gaf gumman något att dricka; »men inte får han
fälle ändå det han helst ville ha ifrån dryga Johannes
på Vassgarn — inte ännu åtminstone!»
»Hvad menar du, Lena?» frågade gumman och
vred sig oroligt i sängen.
»Kors! jag menar vackra Lina, vet jag!» svarade
Lena, i det hon med högra handen strök upp den
tofviga luggen, som aldrig ville vara ur pannan, och
derpå drog ner halsduken så att luggen föll ner igen,
något som hon tidt och ofta upprepade; »det ä’ fäll
allt det som Magnus helst ville ropa in på Vassgarn
— men si, det har han fäll ändå inte råd te’!»
»Stackars min gosse!» suckade den sjuka, »vore
inte jag, så kanske Johannes skulle ge med sig; men
si han har aldrig kunnat tåla mig i all sin dar!»
»Jaså, och di säger ju, di gamla, att han var
alldeles tokig i er i ungdomen, mor Karin!»
»Ja det var då, det», sade den sjuka, i det en
lifligare färg spred sig öfver det gulbleka anletet; »men
när jag gifte mig med Anders, så blef han min ovän
för allo! Han visste inte han», mumlade hon liksom
för sig sjelf, »att det var far och inte jag, som ville
det giftermålet, och att jag inte hade annat te’ göra
än lyda, och att det blef min eviga olycka! — Ser
du inte till gossen ute på fjärden, Lena?»
»Nej inte ser jag nå’n ännu! Nå, nå, han kan
fäll inte vara här än heller; det vankas fäll stor
traktat hos rika Johannes — — jo, vänta litet — nu
tycker jag det kommer någon som svänger om udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
