Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga Korsriddare af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes blå ögon logo så skälmskt och vackert. Det
märkligaste var ett litet kors af guld, som hon bar i
en kedja om halsen. Kämpen tog det för att vara
Tors hammare och sträckte ut armarne. Han låtsade
vilja se på Torsmärket, men ville fånga den lilla
tärnan. Då log hon mera skälmskt än förut och
försvann som i en sky.
Alt var borta, men ännu hördes den alra
ljuf-ligaste musik.
Kämpen vaknade och öppnade ögonen. Han
hörde ännu Valhallas musik, men såg urskogens höga
granar, källan och blommorna; och så slöt han
ögonen för att å nyo få skåda Valhalla och åter fånga
den fagra disan med Torsmärket.
Musiken hördes ännu, ljufligare än någonsin, men
drömmen kom ej igen, huru hårdt än kämpen tryckte
ihop ögonlocken. Han trodde, att musiken skulle sluta,
om han öppnade ögonen, och han tyckte den lät
ljufligare nu än när han såg all Valhallas härlighet. Han
blef så rörd, att tårar runno på hans kinder.
Men musiken dog bort, och Halku öppnade
ögonen. Han såg då sin disa lifslefvande framför sig.
Hon stod tätt invid hans fotter, skönare och tydligare
än i drömmen.
När Halku slog upp ögonen, rodnade den lilla
fagra disan. Då trodde kämpen, att han förtörnat
henne och slöt åter ögonen, på det hon ej skulle
försvinna såsom förra gången när han sträckte ut
armarne.
Men när han då slöt ögonen, hörde han den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
