Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga Korsriddare af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disan ropa med glad och barnslig röst: »Är du icke
vaken, kämpe?»
Halku tyckte till och med att hon skrattade. Han
såg då upp, men vågade ej resa sig från tufvan.
Den korta vårnatten hade flytt under hans
drömmar, och solen stod ett stycke ofvanför trätopparne,
men detta såg ej Halku, ty han såg blott sin lilla disa.
Nu sjöngo alla morgonfoglarne i kapp. Bäcken
brusade hårdt, och tallarne susade i skyn, men détta
hörde ej Halku. Han hörde blott sin disas utrop:
»Är du icke vaken, kämpe?»
Men han kunde intet svara, ty han visste ej om
han var vaken eller om han drömde.
Det var honom klart, att han varit i Valhalla.
Kanske var han ännu där, eller kanske disan följt
honom ned till jorden. Han trodde, att disan med sin
fråga ville sätta hans förstånd på prof, och vågade ej
svara, för att ej svara oklokt. Han blef så rädd för
den lilla Valhalla-mön, att han darrade.
Den lilla tärnan såg det och log skälmaktigt som
barn bruka, när hon ännu en gång frågade med hög
röst: »Hör du då icke kämpe? Är du icke vaken?»
Halku skämdes då litet för sin rädsla och
svarade: »Jag vet ej om jag är vaken eller om jag
drömmer. Nyss tyckte jag mig vara i Valhalla och där var
du. Nu tycker jag mig vara på jorden och där är du
också. Men du synes mig fagrare nu, och där du är,
synes mig ock Valhalla vara. För visso är du min disa.»
När kämpen så talat, stod han upprätt på marken
framför tärnan, men höll ödmjukt sin filthatt i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
