Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harpan i Farm Namore af Edv. Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munsters drottning rördes djupt och sporde:
»Kan den armaste dig ge en glädje?»
»Hundra aftnar har jag sökt Ginevra —
Sade ynglingen med hoppfullt öga —
»För att bedja henne med sin förbön
Ge mig ut mitt arf af Lewellyn, barden.»
»Lewellyn, barden, egde blott sin harpa.»
»Var han fattig? Se, hans son är arflös!
Erins harpor mördades vid Kindar,
Blott ej denna. Ensam, som ett minne
Af vår storhet, fick hon ännu lefva,
Men ett uselt lif — ty hon är fangen.
I Farm Namore’s torn den stolta hänger
Stum, ty Erins hjeltemod och frihet
Har hon icke längre att besjunga.»
Och Ginevra qväfde tunga suckar,
Smålog mildt och sade: »Följ mig, broder!»
Långsamt ryckte skaran framåt vägen,
-Alött af skogen snart med doft och skymning.
Allt var tyst och ensligt nu derinne.
Ej som fordom såg man landets tärnor,
Smyckade med insjöns hvita rosor,
Tråda nattlig dans kring äldste barden,
Der han satt på kullens topp vid harpan
Talande med vålnader på molnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
