Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harpan i Farm Namore af Edv. Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sång kan tjusa än när sångarn blöder!
Så åt tusen qvaluppfylda själar
Räcker bardens rika själ en spegel,
Der de skåda sin och Erins kärlek.
Harpans bottenlösa brus af skönhet
Hade en våg åt de åldertyngde
Att dem gifva unga dagar åter,
En åt dem, som sörjde make, söner,
Att ett grusadt hem ånyo bygga,
En åt dem, som krigets fasor stympat,
Att i kryckans ställe ge dem svärdet,
En åt dem, som krälade i stoftet,
Att ånyo kröna dem till kungar,
En åt saknad att till hopp förbytas,
En åt hopp att blifva segervisshet,
Tusen, tusen ändtligt åt den sköna,
Hon, som skulle sörja snart, men ännu
Lyddes rörd och, född på nytt af sången,
Smålog mildt och gladdes af sin godhet.
Bleke suto Englands stolte söner,
Sviken skadefröjd och hemlig blygsel
Böjde deras anleten mot golfvet.
Man för man de gingo ut ur salen.
Endast Gavaston med trotsigt öga
Höll sig upprätt, säker i sin väntan,
Jernhård, marmorkall. Men Erins söner,
Rike som de voro på livalt djupast
Samlar sig i sorgsna menskohjertan
Bidande en tår till sin förlossning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
