Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans minne och hans idrotter till kommande slägten,
hade tröttat hans öra.
Hans längtan stod nu till att vinna sig ett vif,
och därföre skulle han nu spåra upp de stigar, som
leda till kvinnornas hjärtan. Men på slika stigar hade
aldrig hans fot trampat, och under hans glänsande
segerbana hade han blickat upp till kvinnorna som
till stjernorna i den höga, blå luften, och i sina
drömmar hade han sett dem såsom de grönskande
lunder-nas alfer och de blomstrande ängames älvor.
I sin famn ville han nu fånga en kvinna för att
lägga sina skatter, sitt hjälterykte, sitt namn och sig
sjelf för hennes fotter. Nu ville han sträcka bedjande
händer upp till kvinnorna, hvilka han stält så högt
på sin kärleks altare, att han ej kunde nå dem.
Och för att finna en hjärtans kär och lära sig
att vinna henne, gick han nu till völvan.
Så kom han till völvan, och hon kunde dåra
och bedraga hjältar, ty hon var fager under ögonen
och kall om hjärtat, och hon var listig såsom kvinnor
pläga vara. Och Valivan hade öga för hennes
fagerlek, änskönt han aldrig lärt sig att förstå slika ting;
men lika litet hade han lärt att förstå kvinnors list,
och för slikt hade han hvarken öga eller öra. Han
var lätt ledd af en kvinnas hand, och völvans fagra
tal tog han för allvar, och hennes dunkla gåtor tog
han för gudasända ord och tolkade dem efter sina
önskningar. Så föll han fangen i snaror, dem ett litet
flickebarn kunnat se och slita sönder.
Och han begåfvade völvan med guld och silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
