Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har liknat qvinnan vid en späd ranka, som
måste ha ett stöd for att hålla sig oppe, och att
detta stöd är mannen; men med denna ranka är det
som med lianerna i Central-Amerikas urskogar.
Dessa lianer söka och finna sitt stöd mot skogens
jättestammar, men de sluta sig kring stammen och
klättra sig fast i kronan och likt ett nät spinna de
sig öfver hela skogen, öfverallt räckande hvarandra
hjelpsamma händer, och när då den tropiska
orkanen rasar fram som en oemotståndlig flod,
hvilken i ett nu skulle bryta stammarne, som svaga
rör, då är det detta nät af lianer, som förenar dem
till ett helt, som ingen orkan bryter, intet våld kan
skilja.
Louise kände sig stå högre än de unga männen
i den goda staden, fastän hon väl aktade sig att röja
det; men det kändes ändå, och hennes beundrare
vore illa generade af att liksom tycka sig vara
underlägsne en flicka och en fattig flicka till på köpet; ty
fattigdomen var i den staden ett fel, som icke kunde
utplånas af något annat än en galen och blind passion
å ynglingens eller en gammal rik tant, som dog, å
flickans sida.
Rektor Löfling gick sällan ut — han satt och
studerade sade man leende — han var en pedant,
det sade Sjelfva borgmästaren och rådmännen äfven,
och Sjelfva kammarherrn hade icke erkänt honom
som snille, fastän hans lärdom var omotsäglig.
Amor har alltid varit en skälm — det finnes
ingen tid, intet folk, som kunnat taga honom i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
