Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta såg Amor, och genast fann han på
utväg att lägga en bred farväg mellan gubbens och
den unga flickans hjertan.
Slutet veta vi, den gamle rektorn friade och fick
— ja.
Hela staden kom i uppror.
Trettio år förut hade mammorna gjort allt hvad
på dem ankom att gifta bort den hygglige magister
Löfling.
Man forlofvade honom den tiden med alla ortens
flickor, den ena, den andra eller den tredje; men
gifta sig måste han och förlofvad var han, det förstås!
Det enda som alltid felade var, att man ej visste
med hvem; men år gingo och årtionden och det stod
på samma punkt.
Slutligen tröttnade Sjelfva sqvallret och Rektorn
lemnades åt sitt öde, och nu hade man kommit så
långt, att det skulle förefallit stadens innevånare
möjligare att skåda ananas på en björk, än att rektorn
skulle vilja gifta sig.
Denna förundran flög snabbt som en svala
omkring i hela trakten, och nådde snart till rektorns
yngre bror, en kapten Löfling, som bodde på landet.
Det var en annan natur än rektorn, en glad och
treflig landtjunkare med det hederligaste hjerta man
kan tänka sig; men »till sin eviga lycka», som han
sade — »ingen bokmal».
Han visade genom sitt eget exempel, att man
kan vara lycklig utan lärdom — han fruktade s. k.
däckslast, som lätt förorsakar att fartyget går öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
