Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera liknade en perla, så blek var hon, så spelade
hennes hy i blåaktiga skiftningar. Hon var en liten
perla, en dyrbar perla, uppkommen på samma sätt
som den äkta, hvilken musslan gömmer — en
sjuk-domsprodukt ifrån början till slut.
Lilla Anna var ej en yrhätta af det enkla skälet
att hon blef andtruten då hon sprang — hon ville ej
gerna vara ute under bar himmel, emedan dagsljuset
sved i hennes ögon, hon läste, sydde och spelade
så gerna, emedan hon fick sitta och hvila den matta
kroppen.
Ack! I stackars mödrar, som ej insen faran förr
än den redan inbrutit.
»Lilla Anna måste gymnasticera», sade
kammar-herrn, »det stärker den späda, sylfidiska varelsen.»
Detta var ett af hans instinktlika infall.
Anna fick gymnasticera.
Gymnastiken är i vår tid icke folksed — den är
ett botemedel.
Vår folkgymnastik är försvunnen — leken,
brot-tandet, kappspringningen och dansen brukas ej mera,
allraminst af de bildade, som uppfostra sina barn
fastnaglade vid en stol, lutande öfver en bok eller
sömnad eller starrbligande på hvimlande nottecken.
Detta är dock för mycket — följderna utebli ej
länge — och då griper man till gymnastiken; man
ökar den långa listan på läroämnen med ännu ett,
att efter ett reglemente hoppa, klättra och balancera
för att återfå kraft och lefnadslust, i stället att öfva
sig för nöjets skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
