Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Forntiden af N. M. Mandelgren - II. Om Fattigstockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att när man Öppnade dörren, så reste sig bettlaren
upp. Den fans qvar ännu år 1847 och jag aftecknade
den. Då jag år 1848 besökte Döderhults kyrka i
Kalmare stift, stod på kyrkovallen en bild skuren
i trä af en komminister i församlingen (i slutet af
1700-talet och böijan af 1800-talet) med en tafla
i handen (se teckningen), hvarå stod skrifvet:
Ödmjukast jag er beder, fast rosten min är matt.
Kom lägg en pänning neder men lyft uppå min
hatt. Säll den som vårdar sig om de fattige.
Hatten satt fast medelst ett gångjärn. Hålet
hvar-uti pänningarne lades, var i hjässan, och luckan
hvar-uti man tog ut dem, var i ryggen, såsom bifogade
teckning, tagen från två sidor, närmare visar.
Ännu år 1871 vid ett besök på Åland vid
Degerby tullstation fann jag en fattigstock i form af
ett skåp, hvars nedre del var stängd, men frampå
den satt en sparbössa. I öfre delen af skåpet, som
var öppen, satt bröstbilden af en fin herre med
poma-deradt hår, hvita kragar, veckad skjorta, svart halsduk
och svart rock. När man lade en slant i sparbössan,
nickade mannen, men om slanten var under två öre,
nickade han icke.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
