Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hackran af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som uppstod, när ett par gamla furor gnedo sina
torra stammar mot hvarandra, voro de ljud, som
nådde den lyssnandes öra och vitnade att ej all
naturen var död i dessa ödebygder.
Att ej särdeles många begagnade sig af de
fördelar kung Gustafs påbud lofvade dem, som ville rödja
mark och upptaga nybyggen i Dalarnes och
Verm-lands urskogar, är antagligt. Att det likväl
framkallade de första inflyttningarna från Finland känner
man med säkerhet.
Hertig Carl, sedermera konung Carl den nionde,
till hvars hertigdöme Vermland hörde, och som
omfattade detta landskap med synnerlig förkärlek,
tillförsäkrade dem, som ville nedsätta sig i Vermlands
ödeskogar, ännu större friheter och inkallade direkte
från Savolax och Karelen en mängd finska nybyggare.
Sedan inflyttningsströmmen väl en gång börjat,
fortfor den under de följande regenterna, så att redan
i drottning Kristinas tid allvarsamma sammanstötningar
egde rum mellan de nykomne främlingarna och
svensk-folkningen, som under tiden, särdeles för
bergshand-teringens skull, begynt tränga uppåt de aflägsna
ödemarkerna.
Den omilda, för att ej säga rent ut omenskliga,
behandling Finnarna med anledning häraf sedan fingo
utstå långt in i senare tider, är ett mörkt blad i
svenska statsförvaltningens historia.
Likt vilddjur jagade in i de aflägsnaste skogarna,
sedan de förut sett sina hus nedrifvas och sin knappa
gröda förtrampas, insöpo och närde skogsfinnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
