Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hackran af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rökhålet inseglade då och då en snöflinga; men
öfvergick i vatten så fort hon kom i beröring med den
under takåsen lägrade röken.
Just som gumman lyftat kettiln af elden och
upphällt »bänkvällingen» i »tråget», hördes en bultning
på stugudörren och en välkänd stämma ropade
utanför: »Låt upp!»
Mor och söner skyndade, att draga från
trä-rigeln som utgjorde husets konstlösa stängsel och in
trädde Per Hackran, fullsnögad, i sin getskinnspels
och med näfverkonten på ryggen, helsande de sina
med ett vänligt »Guds afton!»
Återseendets glädje var otvetydig, men yttrade
sig ej i några känsloömma scener. Hvar och en
återtog sin sysselsättning, under det husfadren aflade
sin packning och fick sig torra kläder. Dessa
inskränkte sig till en ren skjorta. I denna lätta habit
och ett par »näfverhasor» på fotterna, satte sig Per
vid ugnen och begynte förtälja om sin
Stockholms-resa.
Efter tre veckors vandring, hvarunder han äfven
varit uppe hos landshöfdingen i Örebro, ankom han
till Stockholm, der han af en finne, som varit hans
barndomsvän, erfor att hans förra husbonde, general
Posse befann sig i hufvudstaden.
Per tog dristigheten till sig och gjorde ett besök.
Då den gamle krigsbussen igenkände sin förrymde
tjenare, röt han till honom: »så har jag dig åter, din
gamla skälm», och lät sin käpp dansa på hans rygg.
Men då Per redogjort för sitt lefnadslopp och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
