Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågbrytaren af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här på hamnens arm vi samlas för att se hur dagen
dör,
Löjen spela, blickar tändas liksom stjernor ofvanför.
Aftonfjärilar, vi fladdra ute på den smala stig,
Skattande åt stundens joller, allt som det kan falla sig:
Gårdagsbalen — ack så herrlig! Vid kulörta lampors
sken!
Och för morgondagens utflygt ha vi hö och vagnar
re’n!
Le och skämta, unga sköna, der du står vid murens
kant!
Böljan hviskar utur djupet minnesgod och välbekant;
Alla dagar i bassinen hon emellan tolf och ett
Dig som Venus återbördat och som Venus återgett.
Unga sköna, böljan hviskar sagor från de dolda rum,
Hårda stenen, som du trampar med din lätta fot, är
stum;
Och dock har den grå graniten minnen ifrån längese’n,
Har också sin egen saga — vill du jag skall tyda
den ?
Hålkad utaf hafvet, skroflig, som naturen honom gaf,
Stenen greps af jättehänder för att bygga kämpens graf.
Flintans folk i kumlet gömde öfvervunnen höfdings
skam,
Drog se’n suckande mot norden undan bronsbeväpnad
stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
