Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med allt det som han icke kunnat öfvervinna, och
som han derför sökt att öfverenskomma med, utan att
likväl någonsin få lugn.
Och var detta konungens qval, så hade maken
och fadern äfven sina. Värnlösa lemnade han maka
och barn åt ovissa öden; den förr så rike Herren till
Fågelvik hade nu icke många egodelar att skifta
mellan dem som sörjande stodo vid hans läger.
Det var morgonen den i5:de Maj, efter en
qval-full natt, som konungen af sin biktfar, priorn i
Grå-brödraklostret, mottog sakramenten, sedan han först
biktat och erhållit förlåtelse för sina synder, samt
riktat klostret med några öfverlefvor af den rika
silfver-skatt, som en gång lyste på de tunga borden i
gillesalen på Fågelvik. Maka och barn stodo vid sängen,
vänner och tjenare fyllde det trånga gemaket, i hvilket
den sista bädden var tillredd åt den siste svenske
konung, som på länge skulle beherrska landet.
Sedan konungen riktat ett vänligt ord ^ till en
och hvar af sina tjenare, bad han att de närvarande
skulle draga sig tillbaka och lemna honom ensam
med herr Sten, hvilken under den dystra ceremonien
stått försjunken i djupa tankar vid den döende
konungens fötter. Hade någonsin ärelystna tankar
uppstigit i den unge riddarens bröst, och hvem kan väl
försvara sig för sådant, så åsåg han nu ett skådespel,
som väl kunde komma honom att bäfva för deras
förverkligande. När de väl blifvit ensamma, fattade Karl
hans händer, bad honom sätta sig vid hufvudgärden,
och noga afhöra hvad han ville säga honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
