Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått betala vissheten om deras sanning. Det ena lyder:
tro aldrig danskarne och konung Kristian! De vilja
kufva, icke stödja. Deras mening har alltid varit att
intaga första platsen inom förbundet, och få de fast
fot i landet, så är det slut med den svenske bondens
urgamla frihet. Det andra rådet lyder så: eftersträfva
aldrig kungakronan, den ärelystnaden har brutit min
lycka och kostat mig samvetsfrid, ära och lif!»
»Jag lofvar eder det, frände, så sannt Gud mig
hjelpe!» bedyrade herr Sten med högtidlig stämma.
»Så lofvade jag också en gång mig sjelf . . och
honom . . honom, den man hvars välde öfver folket
väckte min afund . . han som föll för mördarens
yxa . . och hvars mord jag icke hämnade, derför
att han stod mig i vägen vid nåendet af det lysande
mål som hägrade så grannt och kostade så mycket . .
Hör mig frände!» hviskade han oroligt, och hans
stämma blef häftig och af bruten, än sänkande sig till
den lägsta hviskning, än höjande sig skarp och
onaturligt hård öfver den djupa tystnaden i rummet; »tanken
på denne man har förgiftat mitt lif! Det är
Engelbrekt som tagit bragdens krans från mitt namn,
glansen från min krona, lugnet från mitt hjerta. Ständigt
har jag sett hans bleka vålnad framför mig, i nöjets
rus, i slagets tummel, i landsflyktens långa timmar,
under nattens oroliga febersömn och dagens möda!
Icke längre sedan än vid edert inträde i hufvudstaden,
vid festen i riddarsalen, midt i min triumf, när allt
log omkring mig, kastade jag händelsevis min blick
emot den dunkla fönstersmygen framför mig . . der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
