Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar sågo efter den framilande skaran; »nu springa
nog åter några mark silfver af gamle Jarlens
skatter! Och icke aktar han bondens rätt, så som hans
fader gjorde, Gud fröjde hans själ i himmelrik! Jo-jo!
det stundar nog onda tider för land och rike!»
»Men fager är han och vän», sade qvinnorna
med tindrande ögon; »fagrare man sågo vi aldrig!»
»Trolösare man finnes icke i norden», menade
männen, »det har mången tärna fått erfara, och
säger ej ryktet osannt, har drottning Sofia, så stolt
hon än är, fått fälla bittra tårar för sin flyktige
herres skull!»
»Ryktet ljuger», svarade qvinnorna enhälligt;
»konung Waldemar är i sanning en vän och fager
herre; Gud skänke honom lycka!»
Det lysande tåget skyndade emellertid allt
raskare framåt, och snart syntes Gälaqvists gråa murar
framblicka mellan träden på den vågiga slätten. Uppe
i de smyckade salarne väntade ett brokigt följe af
hofmän och tärnor; på borggården hvimlade det af
svenner och tjenare, och vid den nedfälda
vindbryggan stodo kungens knektar på vakt, färdiga att med
väldiga slag af bardisaner mot den skrofliga
stenläggningen i porten emottaga sin herre.
Bland hoffolket, som väntade deruppe i
gemaken, rådde stor nyfikenhet och liflig rörelse. Man
undrade huru konungens svägerska såge ut, hvilka
höga herrar som hennes och drottningens broder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
