Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För djefvulen, tyst med edert tal, herre! I
kunnen komma mig att tvifla på Sjelfva helgonen!
Nej, nej! lättsinnig är kung Erik, men lågsint är
han icke, och hvar skulle en riddersmans ära ligga
säkrare skyddad än i hans konungs händer!»
»Så mycket bättre! Jag har endast velat varna
er, herr marsk. Hvad behöfva vi dessutom tänka
på oväder derhemma! Såg jag icke orätt i kung
Waldemars anlete, när han kastade brinnande
blickar på sin fagra svägerska, så kan här nog blifva
ofärd på närmare håll! Säkrast, tror jag, hade för
allas vårt lugn varit, om denna färd blifvit ogjord.»
»I ären då en verklig olyckskorp i denna dag!»
sade marsken då de skildes åt vid dörrarne till sina
gemak, »jag hoppas att det skall sluta med ett
oväder derute i naturen, ty mörka moln draga sig
tillsammans öfver slätten, och det blir nog thordön
innan natt. Det är detta som gör ert sinne dystert!»
»Kanhända», svarade grefve Jakob entonigt
och kallt, i det de gingo att kläda sig.
Sedan konungen blifvit allena, inkallade han sina
småsvenner, och när han blifvit iförd sin kungliga
festdrägt, stod han ett ögonblick tankfull vid fönstret,
nu i sanning den ståtligaste man i sitt rike. Det
fattades honom endast andens skönhet och sinnets
kraft, för att vara hvarje tum en konung. Till sin
egen olycka egde han icke dessa klenoder,
dyrbarare än de perlor och ädla stenar som prydde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
