Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästabudet på Gälaqvist af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställd ärelystnad, och sedan konungen tecknat sitt
namn, sträckte han fram sin hand, i det han sade:
»Och nu fred och vänskap! och glömska af det
förflutna! Vill du ärligt hålla den nu ingångna
förbindelsen, så skall jag hädanefter vara dig en kärlig
broder; vill du det icke, så bringar väl tiden råd
äfven för detta löftesbrott, som för alla andra.»
»Och får jag nu aflägsna mig härifrån?» sporde
Waldemar, utan att vidröra den framräckta handen.
»Ja, såvida du icke vill deltaga i det gästabud
jag i dag gifver på Gälaqvist, till firande af min
seger.»
»Nej!» svarade Waldemar, i det han med den
lättsinniges vanliga hastiga ombytlighet öfvergick från
den ena stämningen till den andra, och kände sig
uppskakad af de minnen af last och förnedring som
i detta ögonblick stormade in på honom; »jag har
haft nog af gästabud på Gälaqvist! Men vi träffas
väl ännu en gång.»
Med dessa ord lemnade han salen och satte
sig upp på sin springare, samt lemnade ensam och
öfvergifven den gamla borgen, der han förut tronat
i prakt och glädje. Vid det han red ut genom
porten och öfver vindbron, som knektarne under
hånfullt skratt släppte ned öfver den breda
borggraf-ven, drog han ett djupt andedrag, och vändande sig
med knuten hand mot den gråa borgen, hvars bly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
