Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ännu icke fått ett lif, skyndar sig att skörda
åtminstone en af dessa.
En stor hare kommer rakt på honom. I sin
ifver lossar han i ett båda sina skott; visserligen
stupar haren, men vår jagtvän får sig en så
fruktansvärd munfisk, att han icke kan återhålla ett skrik.
I samma ögonblick smäller det bredvid honom: den
unge herrn har, trots alla förmaningar, skjutit åt
honom till. Vår jagtvän ser, hvar haglen slå ned ikring
honom, och fjettras af en dubbel förskräckelse.
Så slutar första drefvet. Drefkarlarne komma i
en lång linie fram ur skogsbrynet; flere af dem bära
skjutna harar, som vändt om, men fallit för sina
bles-syrer. Drefvet har gått mycket bra, och
jagtpatro-nen för dagen gnuggar förnöjd sina händer.
Jagt-vännen undersöker med förargad mine sitt gevär och
kan icke begripa, hvarför det stöter så förfärligt.
Hans högra kind är alldeles svullen.
Det har imellertid mulnat till och några
snöflingor komma som förebud till ett möjligen
grundligt snöfall. Hararne läggas i en vagn, som
långsamt följer efter jagten. »Go’ herrar», säger
patronen, »är inte tiden inne att få en liten frukostrisp?
Som ni behagar. Skulle vi få en liten upptagare,
eller skulle vi göra ett dref till förut?» — Vid ordet
»frukostrisp» stiger en grof karl fram ur hopen,
belastad med den fruktansvärdt stora väskan, som
antagligen innehåller många goda saker. Som imellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
