Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jagtnöje af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är öfver fyrtio år. Då må herrn tro det fanns
vildt här i markerna, när jag kom hit. Då var här
elgstånd, och varg sedan, och man sköt åtminstone
ett par hvar vinter.»
»Ack varg!» säger den unge herrn med
hänryckning. »Jag vet icke, hvad jag ville gifva ut för att
få skjuta en varg. Men man har ju på sista tiden
hört af varg igen nedåt landet; har det icke synts
till några här med?» »Jo visst», säger skogvaktaren,
som plötsligt tyckes anfäktas af begär att drifva med
den unge mannen. »Här finnes ett regelt vargstånd,
på sina goda aderton djur, efter de två jag sköt i
höstas. Har herrn inte hört talas om, hur de togo
får här ? De hade en lo till liksom en inspektor
öfver sig, och jag mötte dem en dag, när jag var
utan bössa; lon sprang förut med en stor bäse i
gapet och hvar varg hade sin lamunge. Det var en
svår tid för bönderna.» »Ja», fortfor den unge herrn,
»men är det troligt att de äro qvar, och att man i
dag kan få se någon?» »Det kan nog hända»,
svarar skogvaktaren, »för hvad kan det icke hända i
skogen? Men nu måste vi knalla på.»
De gå på med fart och äro snart vid den
li-nien, från hvilket drefvet skall gå ut. Den unge herrn
laddar, men bär sig dervid så märkvärdigt åt, att
skogvaktaren börjar fundera, om det icke vore bättre
att icke taga honom med bland dreffolket, utan ställa
honom på en punkt, der han icke kan göra skadat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
