Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fatburen vid Biörkvik af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rodnande räckte Maria sin hand åt den
främmande, som ej tycktes vara henne obekant. Men
ännu mer öfverraskad stod den unge grefven vid
åsynen af denna tjusande varelse, som på de fyra år,
sedan han sist såg henne, utvecklat sig från ett
vackert barn till en jungfru af bländande skönhet.
Hennes glänsande bruna hår nedföll i rika lockar under
den lilla sammetshufva, som vid denna tid bars af
alla ogifta fruntimmer af medelklassen, skuggande ett
ansigte, hvarpå rosorna just tycktes hålla på att spricka
ut. Öfver hennes stora, mer smäktande än eldiga,
blå ögon hvälfde sig ett par ögonbryn af finaste tusch.
Mellan de friska, fylliga läpparna framglänste en
dubbel rad af hvita tänder, mer bländande än perlorna
kring en skönhets hals. Men det mest förtrollande
i detta sköna ansigte, var det obeskrifligt intagande
uttrycket af oskuld och mildhet. Man tyckte att man
för evigt skulle vilja förlora sig i åskådning af denna
outsägligt ljufva ros, denna skära lilja, som intet
jordiskt dam borde kunna fläcka.
»Se, Anders!» höll hon på att säga, men
erinrande sig i detsamma, att han nu var en ung, förnäm
man och hon ej heller längre ett barn, sade hon:
»Välkommen hem till Sverige! Vi talade 0111
er senast i går, och hade då allt skäl att tro, det
ni fortfarande befann er i Tyskland.»
»Jag kom i går från Söderköping till Björkvik
och reser om några dagar till Stockholm. Jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
