Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fatburen vid Biörkvik af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mått öppen för en muntrande känsla af den hastiga
ridten och sommarnattens ljumma behag.
Kanske hos den andra en viss aning, att
äfven-tyret skulle slutas mindre lyckligt än det begynt,
förenade sig med andra orsaker till dysterhet; men han
svarade endast kort och enstafvigt på de infall hans
kamrat lät hagla öfver det pittoreska i deras
belägenhet.
Den väg ryttarne togo sträckte sig utefter
kanten af en skogshöjd och gick öfver en ansenlig sträcka
af ett obebodt land. Icke heller sågo de någon
lefvande varelse, utom då och då en nattfogel, som flaxade
med sin tunga kropp mellan träden eller några
jordharar, som höllo lek och sökte sin nattliga föda
på fälten.
»Gud, hvad detta lif är muntertI» sade den
yngre af de begge anförarne, »se bara huru häckarna
och träden flyga förbi oss; och detta under det
man i hvar buske, man möter, kan vänta att göra
bekantskap med en väl riktad kula.»
»Lagom angenäm bekantskap», inföll den andre,
»men lika godt; ju förr den göres, ju förr är det
slut.»
»Alltid samma dysterhet, min kära Anders!
hvilken krigare, tror du, tänker på döden, om han också
vet att han ej alltid kan undgå att få en blodig rispa».
»Men lifvet kan vara sådant», återtog den före,
i hvars vackra, men af åren skärpta, drag vi igen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
