Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårens vemod af Edv. Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hjertat var så visst på det,
Som Gud dock ensam vet.
Men mötte jag en vandringsman
I dalens famn, på skogens stig,
Ett vemod i hans blick jag fann,
Hvar gång han såg på mig.
Han göt ej in sitt fröjdeskri,
Som jag, i vårens melodi.
Hans glädje var ej hel, ej fri —
Det ljöd en suck derr.
Såg han i våren blott att den
Är kort, att snart den flyktat har?
Begret han väl en älskad vän,
Som förr hans vårfröjd var?
Hans väsen var det vissnadt så,
Att våren fruktlöst såg derpå? —
Jag var för lycklig att förstå
Hvarför han sörjde då.
Ack, allt för snart jag lärt hvarför!
När rik, i gränslöst öfvermått,
En himmelsk, evig godhet rör
Ett hjerta, som var godt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
